Saker som berör så mycket att man blir galen!

Denna gång är det en bordtennismatch i Vitryssland, ja du läste rätt! Det finns saker som sker nära eller långt borta, som berör så dagen förstörs. Jag blir otrevligt och bitter, men det går över! Hade det varit mig själv hade jag inte varit förvånad, men nu är de andra som berör så mycket! Kanske om det hade varit likadant för min egen del hade jag kommit längre i livet.

 

Denna gång är det en bordtennismatch i Vitryssland, ja du läste rätt! En bordtennismatch i Vitryssland som gör att hela min fredagkväll och veckan känns helt värdelös! Jag har inte mycket med det att göra men svider ändå så mycket! Det är klart att det är min bror, men det är inte mina barn och det är inte min sambo Lina. Det är min bror som alltid gör det bra, men när jag vet hur mycket det betyder, vet vilken tid han lägger ner och vad som krävs då gör det ont.

 

Jag sitter och ser matchen på en stream som inte är den bästa, jag har sett till att barnen sover så att jag kan koncentrera mig på det jag vill göra. Jag ser att det är en bra bit kvar till toppformen, jag ser att motståndaren är snabb och het! Men det spelar ingen roll det ska bli vinst, det ska bara bli vinst. Men det går inte och jag blir stressad, får ont i kroppen.

 

Det vänder och min matchplan om jag varit där börjar fungera, känner han det på sig? Eller blir det bara så? Lite lugnare och växla tempo för han gillar ju när det går snabbt. Från tunga 0-3 till 3-3. Ett skilje som börjar bra men man ser att tryggheten inte finns där, för när den enkla missen kommer som man skakar av när formen finns där men nu klarar han det inte riktigt. Det känns! Det gör ont!

 

Man flyttar på glaset, trycker två gånger på pennan, försöker lura sig själv att det fungerar för att poängen ska gå åt rätt håll, men det vill sig inte. Man ger nästan upp, NÄSTAN men tror ändå på det. Vändningen är på gång men det kommer två missar som inte får ske för att man tror inte på sig själv litar inte på sig själv, man litar för mycket på det som funkar och man tänker inte hela vägen. Det straffar sig och det gör det inte när man känner flytet.

 

Jag blir sur och blir en otrevlig kille att ha i soffan under kvällen! Jag har svårt att fokusera på det jag tänkt göra och helst vill jag göra något helt annat! Ska det vara så här! Är det så här!

 

Jag vet dock hur jag lugnar mig, men det tar minst 30 minuter innan jag är hyfsat trevlig igen! Samtidigt som jag lider, lider, lider!

 

Sedan när jag lugnat mig och gör det jag ska göra, det jag vill göra! Då slår det mig, det är just den här känslan fast säkert 10 ggr värre som han känner just nu! Det är därför han är där och jag sitter här!

 

Viljan! Känslan! Tjurigheten! Vinnarskallen! Kämpen!

 

Vad är jag?

Jag suckar, blir sug, grinig, visst men kan ta det, jag bryter inte ihop för att sedan bita ihop. Nej jag bryter ihop, sedan går jag vidare. Det är därför jag är tjurig på ett sätt och är det jag är, men aldrig når fram hela vägen eller kommer längre i alla fall. Jag är bra på det jag känner att jag kan göra bra men blir aldrig bäst!

 

Nu är det ju för sent, även om jag fått chanser och tackat nej till de pga familjen som är det viktigaste! Men ändå, hade jag haft det tidigare hade det varit trevligt för att se hur långt man verkligen hade kunnat komma! Det retar mig lite! Nej ganska mycket då jag märker efteråt att jag hade kunnat tagit mig lite längre med rätt vilja!

 

Men det jag vill nu är att hjälpa andra att inte hamnar där jag hamnar utan får chansen att komma ännu längre, ta sig vidare och utvecklas ännu mera! Tiden finns inte riktigt idag, men en dag är vi där och då ska jag inte ge mig, jag ska ge dem möjligheter och de ska vilja lyckas och därför ska de lyckas. Det spelar ingen roll om det handlar om små eller stora saker!

 

De ska få göra det!

En reaktion på “Saker som berör så mycket att man blir galen!”

  1. Man kan inte nå till toppen och få allt här i livet…det vet du ju redan:-) men du har oss och vi har dig…något som i alla fall jag och barnen är väldigt glada över! Jag måste nog erkänna att jag är lite glad över att du inte kom så långt som du ville när det gäller pingisen…för då hade garanterat livet fär både dig och mig sett annorlunda ut. Jag älskar dig din sura och griniga tjurskalle!:-) puss

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.