Årets första 90 minuter är avverkade

Årets första match är nu avverkad och man ligger i sängen och skriver på note 10.1 som är en ny bra vän.

Det värker i vaden och höften och man har svårt att somna, då vet man att fotbollssäsongen är igång igen.

Varför gör jag detta igen?

Vad är anledningen till att man ska hålla på att springa efter den där runda saken på en stor gräsmatta, grusplan eller plastmatta?
För tillfället känns det enbart som jag gör det för att mina barn ska ha erfarenheten och möjligheten att se mig spela fotboll, precis som jag fick av min pappa. Det känns viktigt för mig, då de ska få en positiv bild av idrott och av lagidrott och föreningslivet. Framförallt eftersom både jag och vi sitter mycket vid datorer, tv, telefoner och plattor nu för tiden.
Men kan jag göra det som jag gjorde det tidigare när man för första gången i livet inte spelar fotboll till 100% för sig själv? Har alltid varit jag som gjort detta till 100% och jag tror och hoppas det är något som brukar känneteckna mig, att jag ser till att göra allt och att det ska fungera för laget och runt om. Försöka ta ansvar osv. Men nu när motivationen inte riktigt finns där, känner jag att jag inte gör mig själv rättvis och det känns inte alls på samma sätt. Det tar tid, det gör allt när man har familj, men förut har det känns lättare.
Nu har jag sagt att jag ska köra en säsong till men på lite villkor, eftersom jag känner att det inte riktigt fungerar med familjen att köra alla pass hela tiden som det varit alla år jag spelat fotboll. Det behövdes lite skillnad för min egen del, men nu börjar jag vackla. Vet inte om jag kan göra det på det här sättet, det är inte riktigt jag och nu börjar problemet bli som med mycket annat i mitt liv, att jag vill göra för mycket samtidigt och då blir ingenting bra.
Det är inte det att jag inte gillar att spela fotboll, det är bland det roligaste jag vet. Det är känslan av att inte ha tid, viljan att köra ordentligt.
Problemet ligger kanske just där att jag tycker det är så roligt att det nästan är omöjligt att sluta och nu när man fick spela match igen och känna den känslan igen, så känns det helt plötsligt under de tre timmarna det tar, självklart att det är det här man ska göra. Men känns det lika klart när man bokar upp sig från Februari till september och kanske längre i år om det går bra?
Hur gick matchen, jodå. Vinst med 2-1, ett gäng nya spelare och ett nytt spelsystem ala Italien, vilket kändes ovant men spännande, en roll som kan passa som Regista, men samtidigt vill jag inte låsa mig till det, vann man skytteligan ifjol så ska man kanske inte bara fördela bollarna långt ner i banan? Men det är ju inte jag som bestämmer. Däremot var det nästan fullsatt på läktaren, eller inte. Men trots allt var det faktiskt några som var och tittade.20140301_125505
Träning måndag och tisdag igen, så på det bara. Barnen ska få se och minnas sin pappa spela fotboll, det kan vara viktigt för framtiden!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.