Frustration i arbetet

Jag vet att jag verkligen inte tillhör normen av lärare, åtminstone inte på min skola eller kommun. Det betyder inte att jag har rätt eller fel, men det betyder att jag vågar tänka lite annorlunda och göra lite annorlunda ibland. Jag säger ibland eftersom jag också faller in i de gamla lärarerutinerna, men försöker ta mig ur så fort jag hamnar där när jag inte vill.

 

Det kan ibland vara tungt att dra det lasset och det var framförallt jobbigt i början av karriären då man inte vågade ta någon plats. Jag är inte den som tar mycket plats nu heller men känner mig säkrare och tryggare nu och tar mer plats åtminstone

 

Nu är jag där jag vill vara, när jag nu har fått lite pedagogiskt it ansvar. Vad innebär det? Enligt mig betyder det att man får chansen att arbeta med it i skolan och att jag kan vara där och inspirera och vara en del av utvecklingen av it inom mitt skolområde. Jag får chansen att arbeta med det en dag i veckan. Dock är det fortfarande nytt och mycket tid går åt att själv hitta rätt och använda saker eftersom it inte har varit prioriterat inom skolområdet.

 

För tillfället ligger fokus på att varje skola ska ha en it-plan/strategi, och där börjar frustrationen. Jag vill att det ska utvecklas, jag vill att eleverna ska få chansen att använda sig av det som de redan gör på fritiden, dvs telefoner, plattor och datorer. De ska nu få chansen att se vilket otroligt bra verktyg det är och vilka användningsområden det finns.

 

Jag förstår att 1 till 1 är en vision som är långt borta, men samtidigt läser man om hur många skolor som det finns på och hur bra det kan fungera efter att man arbetat in det. Men när jag bara vill arbeta inledningsvis mot 1 till 5 inledningsvis stöter man på patrull.

 

Jag får intrycket av att man inte vågar satsa eller att man inte tror att det ska gå. Men när man ser att andra skolor klarar det så borde ju vi klara det. Vi får ju självklart ta det successivt men vi måste ju framåt! Att sikta mot 1 till 5 om väldigt många år känns inte som någon utveckling, ska skolan hänga med måste vi komma ikapp resten av världen och det kan vi inte vänta på.

 

Då undrar jag vad det är som gör att man inte är intresserad, för någonting annat kan det inte vara? Eller är det jag som inte kan se helheten?

 

Så kan det absolut vara men jag anser att kan andra skolor och kommuner, varför skulle inte vi kunna vara på väg dit?

 

Man måste våga ibland och för skolan jag arbetar på är det ett jättesteg och utmaning som jag och en kollega tog när vi valde att lägga pengar på 8 st ipads till 47 elever, dvs 1 till 5,875 elever är en stor satsning. Det säger en del om hur långt det är kvar innan vi är framme till 1-till-1.

 

Men jag tänker inte ge upp! Jag tänker visa genom arbetet som vi gör under detta läsår att det är ett bra sätt att arbeta på och att eleverna blir ännu mera motiverade att arbeta. Det måste ju vara grunden för att det ska fungera?

 

Inspirationen kan komma från inlägg som detta

 

http://kilskrift.blogspot.se/2014/09/utvecklingstrappan.html

 

eller detta

 

http://matteochno.wordpress.com/2014/08/31/statusuppdatering-2/

 

Använda Kahoot i undervisningen

Efter att jag skriver på taggen #EnVecka på twitter kände jag ett litet tomrum.

 

Har fungerat på vad jag skulle kunna göra av det och kommit fram till att inte bara blogga tillsammans med mina elever och för oss och föräldrarna, utan även komma igång att skriva om vad jag gör och varför i skolan. Det kan både motivera mig och andra förhoppningsvis

 

Jag är sportintresserad och därför även lite nördig i frågesport. Därför började jag ifjol efter lite tankar som jag hörde från olika håll att ha frågesport under den sista lektionen på fredagar.

Det tog jag vara på och valde under förra terminen att köra detta genom att samla på mig fakta och frågor om det vi arbetade med under veckan. Det kan handla om vad som helst som eleverna läser och arbetar med, från näringskedjor till vad en täljare är.

 

Detta gjorde vi alltid i grupper om fyra eller fem elever, vilket kan bli ett missvisande resultat om alla tag del av detta allt vi arbetat med under veckan. Det är inte det som är det viktigaste heller, att alla verkligen kunde visa på det. Däremot tror jag det är många som kan få fram kunskapen igen när de får stöd av andra och tänka på vad var det vi arbetade med osv.

 

Jag tog steget vidare nu när vi har inhandlat åtta stycken ipads till våra fyror. Så nu använder jag https://kahoot.it/#/ eller https://getkahoot.com/ där man skapar frågesporten till den sista lektionen på veckan. Där de får se frågorna på skärmen på tavlan och sedan välja ett av alternativen likt “vem vill bi miljonär” eftersom jag alltid har fyra svarsalternativ.

 

Det kan komma in en tävlingsinstinkt och det kan bli sura miner och väldigt glada miner på den grupp som vinner. Men jag försöker alltid berätta att det handlar om en repetition och ett sätt för alla att se om man varit med på allt under veckan och om man kommer ihåg vad vi arbetat och samtalat om.

 

När jag nu inte hade “hunnit”(prioriterat) frågorna en vecka och jag sa det inför sista lektionen blev eleverna så besvikna att de tjatade ner mig(ibland är jag klen) och jag fick under den kvarten få ihop åtminstone några frågor så de fick köra frågesporten.

 

Jag tror att vi på ett roligt och gemensamt sätt får befästa kunskaperna de samlat på sig under veckan och detta går absolut att göra utan digitala hjälpmedel, men att få se på skärmen, den direkt glädjen, besvikelsen och viljan att ha rätt är mycket rolig. Framförallt uppskattas det av eleverna och det är ju det som räknas!

 

Om man måste ha plattor eller datorer? Nej det fungerade ju även bra ifjol utan detta, men det har blivit ett lyft att använda plattor och få upp resultatet och direkt feedback på skärmen. Eleverna kan använda sina egna mobiltelefoner om de har några så det kan också fungera.


Våga prova du med!

IMG_0100IMG_0101