Frustration i arbetet

Jag vet att jag verkligen inte tillhör normen av lärare, åtminstone inte på min skola eller kommun. Det betyder inte att jag har rätt eller fel, men det betyder att jag vågar tänka lite annorlunda och göra lite annorlunda ibland. Jag säger ibland eftersom jag också faller in i de gamla lärarerutinerna, men försöker ta mig ur så fort jag hamnar där när jag inte vill.

 

Det kan ibland vara tungt att dra det lasset och det var framförallt jobbigt i början av karriären då man inte vågade ta någon plats. Jag är inte den som tar mycket plats nu heller men känner mig säkrare och tryggare nu och tar mer plats åtminstone

 

Nu är jag där jag vill vara, när jag nu har fått lite pedagogiskt it ansvar. Vad innebär det? Enligt mig betyder det att man får chansen att arbeta med it i skolan och att jag kan vara där och inspirera och vara en del av utvecklingen av it inom mitt skolområde. Jag får chansen att arbeta med det en dag i veckan. Dock är det fortfarande nytt och mycket tid går åt att själv hitta rätt och använda saker eftersom it inte har varit prioriterat inom skolområdet.

 

För tillfället ligger fokus på att varje skola ska ha en it-plan/strategi, och där börjar frustrationen. Jag vill att det ska utvecklas, jag vill att eleverna ska få chansen att använda sig av det som de redan gör på fritiden, dvs telefoner, plattor och datorer. De ska nu få chansen att se vilket otroligt bra verktyg det är och vilka användningsområden det finns.

 

Jag förstår att 1 till 1 är en vision som är långt borta, men samtidigt läser man om hur många skolor som det finns på och hur bra det kan fungera efter att man arbetat in det. Men när jag bara vill arbeta inledningsvis mot 1 till 5 inledningsvis stöter man på patrull.

 

Jag får intrycket av att man inte vågar satsa eller att man inte tror att det ska gå. Men när man ser att andra skolor klarar det så borde ju vi klara det. Vi får ju självklart ta det successivt men vi måste ju framåt! Att sikta mot 1 till 5 om väldigt många år känns inte som någon utveckling, ska skolan hänga med måste vi komma ikapp resten av världen och det kan vi inte vänta på.

 

Då undrar jag vad det är som gör att man inte är intresserad, för någonting annat kan det inte vara? Eller är det jag som inte kan se helheten?

 

Så kan det absolut vara men jag anser att kan andra skolor och kommuner, varför skulle inte vi kunna vara på väg dit?

 

Man måste våga ibland och för skolan jag arbetar på är det ett jättesteg och utmaning som jag och en kollega tog när vi valde att lägga pengar på 8 st ipads till 47 elever, dvs 1 till 5,875 elever är en stor satsning. Det säger en del om hur långt det är kvar innan vi är framme till 1-till-1.

 

Men jag tänker inte ge upp! Jag tänker visa genom arbetet som vi gör under detta läsår att det är ett bra sätt att arbeta på och att eleverna blir ännu mera motiverade att arbeta. Det måste ju vara grunden för att det ska fungera?

 

Inspirationen kan komma från inlägg som detta

 

http://kilskrift.blogspot.se/2014/09/utvecklingstrappan.html

 

eller detta

 

http://matteochno.wordpress.com/2014/08/31/statusuppdatering-2/

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.